Wärdshusets berättelse - från körkarlar till gourmander

Fiskars Wärdshus är veterligen det äldsta i Finland som utan avbrott verkat som gästgiveri sedan 1836 och erbjudit resande mat och logi. Resenärerna och trakteringsnivån har dock varierat under årens lopp.
I tiden bestod värdshusets stamgäster ofta av körkarlar som serverades kraftig föda. Traditionell lunchmat som fläsk och bruna bönor hörde till favoriterna. Wärdshuset ligger vid bruksgatan och invid hamnen i Skuru löper den gamla Kungsvägen [eller Stora Strandvägen]. Wärdshuset ingår i en rad skyddade byggnader. Den ståtligaste är bruksherrgårdens huvudbyggnad eller Stenhuset. Dit inviterades endast de mest prominenta resenärerna på mat. Även där var vardagsmåltiderna enkla, eftersom sparsamhet var en dygd inom adeln.

När det gällde gästabuden knusslade man däremot inte. Kalaskockar kom ända från Societetshuset i Helsingfors och då tillreddes måltider som hade varit gångbara i de främsta kretsarna överallt i Europa.
Bland Stenhusets gourmander var marskalken av Finland, Gustaf Mannerheim kanske den främsta. Hans mor var dotter till brukspatronen Johan Jakob von Julin. Hon växte upp i Stenhuset och firade bröllop där år 1862.

Mannerheim tillbringade mycket tid i Fiskars hos sin morbror Albert. Som den äkta finsmakare han var uppskattade han hemlagad mat och husmanskost. Hans 60-årsdag firades stort i Stenhuset den 4 juni 1927. Då dukade man till fest och stora svarta bilar fyllde gårdsplanen.

Wärdshuset har en lång historia

År 1998 utsågs ett nytt värdpar för Wärdshuset bland många sökande. Patrick Karlsson hade arbetat som kock i ett tjugotal år och slipat sina färdigheter på bland annat restaurang Savoy i Helsingfors. Marja Karlsson var flygvärdinna hos Finnair, men tjänstledig just då. Eftersom de upplevde sig som utpräglat urbana var flytten till Fiskars ett stort äventyr för dem.
För Marja och Patrick Karlsson har helhetsansvaret för Wärdshuset varit en positiv utmaning som de inte behövt ångra. Värdparets professionella grepp syns i den årstidsanpassade, omväxlande menyn med tonvikt på närproducerade råvaror och i det av såväl konnässörerna som gästerna prisade vinsortimentet.

Den hantverksglädje som kännetecknar brukets formgivare och hantverkare syntes inom kort också i Wärdshusets inredning. Möbler i trä från Fiskars skogar, en disk av klibbal och dörrar med beslag av smidesjärn. De växlande konst- och föremålsutställningarna består vanligen av bruksbornas egen produktion.

Sommar och höst är det högsäsong i Wärdshuset och då söker sig ett stort antal grupper till de dignande borden. Lagom till Valborg öppnar terrassen med sina stiliga parasoller och kan då välkomna ett femtiotal gäster. Då kan gårdsplanen fyllas av motorcyklar − den ena häftigare än den andra.

Wärdshuset har öppet året runt. Också mitt i vintern söker sig värdshusvännerna till värmen framför den öppna brasan. Under snörika veckoslut har man bland annat ordnat bouletävlingar på terrassen.
Patrick och Marja Karlsson deltar helhjärtat i projekten som ska placera Raseborg på kartan som Finlands främsta kulinariska centrum. I huvudsak har Wärdshusets personal rekryterats lokalt. Många ungdomar kan tacka Wärdhuset för både utbildning och entusiasm för yrkesvalet.